Jag tror att det finns en bra och en dålig stolthet. Det är viktigt att vi kan vara stolta över oss själva, det ska vi vara. Men när blir stolthet en dumhet? Ibland kan jag säga till barnen att gå och lägga sig för att efteråt inse att det egentligen inte är sängdags än. När de ifrågasätter varför de ska gå och lägga sig så tidigt säger jag bara “för att jag har sagt det”. Hm, inte en så bra anledning. Det är stoltheten i mig som säger att jag har rätt för att jag är förälder. Och vi föräldrar har ju aldrig fel… Det här är något som också händer mycket ute i arbetslivet. Chefer som har sagt att något ska göras på ett visst sätt och sedan håller fast vid det till varje pris för att stoltheten tar över. Vårt behov av att ha rätt, att vara duktiga och att aldrig göra några misstag tar ofta över vårt sunda förnuft. Trots att jag tror att de flesta av oss gör detta ibland så tror jag att vi lika ofta har svårt att förstå när andra gör på det här sättet. Våra fördomar säger då att den andra personen är knäpp, för då ser vi det ur ett annat perspektiv.
Tänk om vi var lite snällare mot oss själva och lät oss göra våra misstag, då tror jag att vi också skulle bli snällare och mindre fördomsfulla mot andra. Så var stolt över dig själv på riktigt, låt inte egot ta över stoltheten.
”Swallow your pride occasionally, it’s not fattening.”
