Jag har jobbat större delen av sommaren. Det har varit roligt men också krävande då min man även han har arbetat mycket i sommar. Jag har haft en del ansvar, vilket har gjort att jag också har varit tillgänglig när jag har varit ledig. Detta har varit väldigt påfrestande för mig, då jag har behövt hoppa in och vara flexibel på jobbet samtidigt som jag har haft barnen som ska tas hand om.
Jag har stressat och oroat mig för allt möjligt. Allt från att inte ha beställt in allt vi behöver på jobbet eller att få rätt personalstyrka till att behöva ta mycket hjälp av andra med barnen. Detta har också inneburit att jag inte har tagit hand om mig själv, jag har inte motionerat eller mediterat som jag vill och mår bra av. Jag har ju inte haft tid!!!
Nu när sommaren nästan är slut och jag sitter och funderar över, fortfarande med en känsla av stress i magen, hur sommaren har varit så undrar jag vad det egentligen var som jag var så stressad över. Visst, ibland fanns inte allt på jobbet, ibland hade vi för mycket eller ont om personal och ibland fick jag ta mycket hjälp med barnen eller så fick de vara ensamma en stund. Men allt gick ju bra. Även det som inte löste sig har ju så här efteråt ändå ordnat sig. Så min slutsats blir att jag har stressat och oroat mig för saker hela sommaren som nu inte har någon betydelse. Var det något som var värt att stressa över? Svar: Inte en enda sak! Dessutom så hade jag haft tid till mig själv också. När det blir mycket så prioriterar vi ofta det som egentligen är viktigast för att vi ska må bra på lång sikt. Så dumt!
Nu är det dags att tänka om och börja på nytt. Jag har fått väldigt många lärdomar och erfarenheter den här sommaren. Det är dem jag ska ta med mig och lära mig av och lämna stressen bakom mig. Den tjänar inget syfte så jag tar farväl av den och jobbar för förändring.
“Stress is not what happens to us. It is our response to what happens. And response is something we can choose.” Maureen Killoran
