Säg det med ett leende

För några dagar sen när jag var ute i bilen bytte jag fil utan att se att det var en bil där som jag nästan körde in i. Föraren i den andra bilen tutade förstås så att jag uppmärksammade att han var där och kunde styra undan. Efteråt såg jag hur han gestikulerade och (antar jag eftersom jag inte kunde höra honom) svor. Han såg väldigt arg ut. När något liknande hände mig för några år sen var min reaktion alltid antingen oerhörd skam (hur kunde jag göra nåt så dumt, nu tycker han att jag är helkorkad) eller försvar (det var faktiskt inte mitt fel etc. etc.). 

Har jag inte själv reagerat precis likadant som mannen i den andra bilen i hans situation? Jo, självklart, många gånger. Det är ju så skönt att sitta i sitt lilla skal och avreagera sig på andra korkskallar. De som inte kan köra bil. Det hade lika gärna kunnat vara han som gjorde misstaget och jag som satt där och himlade med ögonen och svor. För jag är ganska säker på att han också har gjort liknande misstag. 

Så hur reagerade jag? Jo, jag saktade in så att jag kom jämsides med honom och vinkade på ett ursäktande sätt och log lite urskuldande. Jag är övertygad om att han såg det men försökte att inte låtsas om mig. Jag tror att han skämdes. Jag har gjort samma sak när någon har tutat på mig av andra orsaker eller om någon blir arg på mig någon annanstans. En ursäkt och ett leende kan avväpna det argaste biet och vetskapen om att det oftast är något annat som ligger bakom ilskan gör det lättare att ta den. Det är jag som bestämmer om jag ska ta emot någon annans ilska eller om jag ska låta den personen behålla den för sig själv. 

“One who smiles rather than angers is always stronger.” David Schary

Författare: Anna

En blogg om att trotsa sina rädslor och negativa tankar för att kunna leva det liv man har drömt om och om att skapa balans i livet. Visa alla inlägg av Anna