När jag var barn gjorde jag ibland några, inte så tappra, försök att börja skriva dagbok. Anledningen till att det aldrig blev någonting av det var att jag var väldigt självkritisk till vad jag hade skrivit. Jag läste igenom det och rev ur sidan. Jag kunde inte ens erkänna mina känslor för mig själv.
På senare dagar har jag börjat skriva igen. Jag fick höra att det skulle vara bra att skriva av sig. De första dagarna kändes det väldigt konstigt och det vara svårt att få ner något överhuvudtaget på papper. Jag fick lust att börja riva ur sidorna ur dagboken igen men lät dem vara. Ju mer jag gjorde det desto lättare blev det att somna på kvällarna. Det var som att jag fick ur mig alla tankar så att jag inte behövde ha dem i huvudet längre.
Jag rekommenderar verkligen att göra detta, särskilt till er som inte har tid med sånt! Det är skönt att bara få ut alla de där tankarna som far runt i huvudet. Att bara skriva ner allt som dyker upp i hjärnan. Jag har också använt mig mycket av något som jag lärt mig av författaren Mia Törnblom. Varje kväll skriver jag då ner något som har varit bra under dagen, något jag är tacksam för och något jag behöver hjälp med. Det funkar för mig och jag tror att det skulle funka för de flesta som bara ger det lite tid.
“There is no greater agony than bearing an untold story inside of you.” Maya Angelou
