Jag skickade precis iväg ett mail till Utbildningsdepartementet. De måste tro att jag är helkorkad och inte fattar någonting! Hur kan jag, som aldrig har gjort något stort i hela mitt liv, som knappt har ett CV värt att visas upp någonstans, tro att de där lyckade personerna ska lyssna på mig? Jag tittade på Statsrådets och Statssekreterarens CVn. Hm, lite skillnad från min lilla papperslapp. Det är klart att de inte kommer att ta sig tid till att lyssna på mig.
Jag tänkte också skicka ut information till skolor om en föreläsning som jag har planerat för skolpersonal men det är ju samma sak där. Jag har väl ingenting att säga till om? Jag vågar inte heller gå ut med information om en kurs som jag har satt ihop för privatpersoner men jag vill ju inte “pracka på” någon mina tjänster. Och om någon skulle anmäla sig, tänk om de sedan inte skulle tycka att det var bra. Tänk tänk tänk… Tänk om jag skulle ta och ställa in mina tankar på positivt läge istället för negativt. Vad mycket lättare det skulle bli! Nu kör jag ju runt som en bensinbil som har tankats med diesel. Det blir helt fel!
Jag skickade något till Utbildningsdepartementet som jag verkligen tror på och anser vara nödvändigt för skolan. Om de inte vill ta till sig det så får jag hitta en annan ingång eller göra på något annat sätt. Om skolorna inte nappar på mina erbjudanden så får jag skriva till fler eller ta hjälp av mina kontakter. Det är ju bara att fortsätta tills jag lyckas… och att tro på mig själv.
Ok, nu kör vi! Det är lika bra att gå ut här också. Jag har ju inte så många läsare nu men jag kommer att få ;-). Så om någon är intresserad av föredrag eller kurser inom ämnet personlig utveckling till sitt företag eller idrottsklubb eller skola eller vad det nu kan vara så kan jag ordna det, för mina tjänster ger insikter och förändringar. Jag är bra så testa mig och mina tjänster!
Så där ja!
”Whether you think you can or think you can’t – you’re right. Henry Ford
“Jag kan flyga, jag är inte rädd.” Stig-Helmer Olsson
