Jag har många gånger tänkt att jag borde ha gjort saker när jag var yngre. Jag borde ha lärt mig mer spanska. Jag borde ha rest mer. Jag borde ha börjat med yoga. Tänk vad bra jag hade varit på allt det där jag borde ha gjort. Nu kan jag lika gärna strunta i det, jag ligger ändå så långt efter mot vad jag hade gjort om jag startat för längesen.
Men om jag börjar nu då? Om jag ger mig sjutton på att lära mig spanska så kan jag nog vara hyfsat bra om ett par år, och vad är ett par år egentligen? Det lättaste är ju att skjuta upp det ännu mer eller helt enkelt strunta i det eftersom jag vet att det ändå aldrig kommer att bli av. Men om jag nu sätter ett mål och ser till att få in vanan att öva så att jag är ganska bra om ett par år, hur kommer det att kännas då? Antagligen väldigt tillfredsställande och roligt att faktiskt ha gjort det och att ha lärt mig något nytt.
För några år sen när jag och min man var och åkte skidor i Italien träffade vi ett äldre par. De berättade att de bestämde sig för att lära sig åka skidor när de var 65 år. Sen dess hade de åkt skidor i Alperna varje år och var nu över 80 år. Jag tänker på dem och inser att det är aldrig för sent att lära sig något nytt. De var riktiga inspirationskällor för mig. Det är dags att ta tag i den där spanskan nu. Hasta luego!
Jag hänger på och lär mig lite mera spanska än ”una cerveza por favor” !👍🙋