Ja, jag har skrivit om det här tidigare men känner att jag har mer att säga i ämnet. Jag tror att väldigt många av våra konflikter bottnar i just detta och att de hade kunnat undvikas om vi bara hade haft lite mer förståelse för andra och för oss själva.
När jag är ute i trafiken kommenterar jag gärna högt för mig själv när någon annan gör ett misstag. ”Men Herregud, är hon dum i huvudet?!?” eller ”Typiskt män i vräkiga bilar” är några av mina anklagelser. Nästa gång jag kör bil glömmer jag att blinka för att jag satt och tänkte på något annat eller kör in framför någon för att jag inte såg bilen. Det är ju stor skillnad på vad jag gör och vad de andra gjorde. Fel!
Tänk om vi istället för att hitta på ursäkter när vi gör misstag skulle hoppa över stoltheten, lära oss av misstagen vi gör och sen släppa dem. Tänk om vi också, när andra gör misstag, skulle lägga fördomar åt sidan och låta folk göra misstag utan att bli dömda.
Jag har ofta dömt ut andra för att de har sagt eller gjort något som i mina ögon verkar helt galet men jag har också själv sagt och gjort sånt som andra inte kunnat förstå. Ibland förstår jag inte själv hur jag kunde göra eller säga något så opassande. Det finns alltid en orsak, hur befängd den än må vara.
Vi har alla fördomar men är vi bara medvetna om dessa har vi kommit en lång bit på vägen.
”Prejudice is a great timesaver. You can form opinions without having to get to the facts.”
E.B. White
