Månad: december 2019

Nu har jag bloggat på i snart ett år 

och funderar över var jag står

Jag har kommit en bit på vägen

men gör inte rätt i alla lägen

Jag har än en lång väg att gå

men jag börjar nu förstå

att det är resan som ska njutas av

utan alltför många krav

på att jag ska vara perfekt på alla vis

och aldrig hamna i någon kris

För livet går alltid upp och ner

och jag lär mig mer och mer

Ja jag lär så länge jag lever så klart

och allt är inte uppenbart

men kan jag bara se mig själv för den jag är

och våga jobba på att förbättra här och där

med lite självinsikt och distans 

så blir det mindre stress och mer dans

Och jag är som julgranen i år med

inte perfekt utan lite sned

men det är så det ska vara

det är ingen fara

Så God Jul och Gott Nytt År till alla er

och tack för att ni läser det jag skriver ner!

När jag var barn gjorde jag ibland några, inte så tappra, försök att börja skriva dagbok. Anledningen till att det aldrig blev någonting av det var att jag var väldigt självkritisk till vad jag hade skrivit. Jag läste igenom det och rev ur sidan. Jag kunde inte ens erkänna mina känslor för mig själv. 

På senare dagar har jag börjat skriva igen. Jag fick höra att det skulle vara bra att skriva av sig. De första dagarna kändes det väldigt konstigt och det vara svårt att få ner något överhuvudtaget på papper. Jag fick lust att börja riva ur sidorna ur dagboken igen men lät dem vara. Ju mer jag gjorde det desto lättare blev det att somna på kvällarna. Det var som att jag fick ur mig alla tankar så att jag inte behövde ha dem i huvudet längre. 

Jag rekommenderar verkligen att göra detta, särskilt till er som inte har tid med sånt! Det är skönt att bara få ut alla de där tankarna som far runt i huvudet. Att bara skriva ner allt som dyker upp i hjärnan. Jag har också använt mig mycket av något som jag lärt mig av författaren Mia Törnblom. Varje kväll skriver jag då ner något som har varit bra under dagen, något jag är tacksam för och något jag behöver hjälp med. Det funkar för mig och jag tror att det skulle funka för de flesta som bara ger det lite tid. 

“There is no greater agony than bearing an untold story inside of you.” Maya Angelou

Jag hörde på radion igår att resultaten i de svenska skolorna har blivit bättre. De satsningar som har gjorts för att förbättra resultaten hos svenska elever har fungerat. Det är ju bra men återigen så funderar jag på vad som egentligen är viktigast i skolan. Är det att man gör bra ifrån sig på prov och får höga betyg eller är det att man mår bra och utvecklas? I en undersökning som Skolverket har gjort står det att flickor presterar bättre än pojkar i skolan men att de också mår sämre. Är det då inte dags att man tittar på varför så många mår dåligt? Många går in i väggen redan i tonåren! Redan som ung lär man sig, genom att ha läxor, att ta med arbetet hem efter dagens slut. 

Det är så många som blir utbrända i dagens samhälle och jag tycker att tiden är inne att börja prioritera hur vi mår redan i skolan och på så sätt arbeta långsiktigt och förebygga psykisk ohälsa. Det är väldigt viktigt att vi utbildar oss men ibland undrar jag vad som är syftet. Är det att vi ska utvecklas och vilja lära oss mer eller är det för att svenska skolor ska se bra ut i en internationell undersökning? 

Tänk om man i skolan i större utsträckning skulle få möjlighet och stöttning i att utvecklas inom de områden man verkligen är intresserad av. Vi har alla resurser att göra något som vi verkligen vill och jag tror att om vi bara får hjälp att förstå det så blir vi också mer motiverade att göra resten av skolarbetet. Jag tänker på Albert Einstein som hade otroliga resurser men som i skolan fick höra att han var dum och aldrig skulle bli något. Det finns alltid resurser att ta vara på om vi bara får lite utrymme att vara kreativa och tänka utanför boxen.

”Everyone is a genius but if you judge a fish on its ability to climb a tree, it will live its whole life believing that it is stupid.” Albert Einstein